emmalarsson

.. blev inte som det var tänkt, men det blir det nästan aldrig.. Känns som den blev katastrof helt enkelt.. Det är så mycket man vill göra och så mycket man vill ska hända men allt står still.. Liam hjälpte mig att städa idag han fixar o grejar när han själv vill och då är han riktigt duktig.. Sen fick han iallafall beröm för att han hade varit duktig, han krävde mer bekräftelse och när han hade fått det vände allt.. Han började göra saker han vet att han inte får och började slå på mig.. Varför?? Frågorna blir fler och fler för varje dag som går och svaren blir färre och färre..

 

Ett år sedan, oj vad mycket som har hänt sen dess..

att tjata på Liam varje dag.. Ibland känns allt hopplöst och man önskar att man bara kunde ge upp o bara försvinna.. Utredningen av han är igång och det känns ju skönt på ett sätt men just nu känns det helt meningslöst.. Önskar att allt kunde vara mycket lättare önskar att det fanns svar på alla frågor man har.. Önskar att allt gick mycket fortare än vad det gör men framför allt vill jag se han glad.. Varje dag är en strid från det man går upp eller snarare blir väckt mitt i natten för att sedan kämpa sig igenom hela dagen till klockan blir 1900 och han ber om att få sova.. Borde inte klaga för jag har det egentligen bra men det går ut över alla runt omkring och det känns riktigt illa.. Hur mycket orkar man?? Eller gör man inte det till slut?? Tar man slut som människa då, eller vad händer?? Hur dum han än är så vet jag ju att jag skyddar han mot allt och alla när det behövs för jag älskar han över allt annat..